Hallihallå!
Så ja..längesen nu!
Ut kom Leon den 24/2 -15. Förlossningen var likvärdig den med Alice men något snabbare samt sjukt mycket mer smärtsam. Bad om epidural på förlossningen X antal gånger och fick till svar att det skulle göra iordning, det skulle förbereda osv. Det slutade med att jag tappade förhoppningen om att överleva, smärtan var för intensiv. Jag skrek och darrade av smärta. Thomsen måste tyckt det var riktigt jobbigt.
Hursomhelst så när jag verkligen fått nog så sa jag att "nu vill jag verkligen ha epiduralen ni lovat". -Ja vi ska bara undersöka dig, OJ nu är det dags att föda! Där gick vattnet, h*n har bajsat så tryck på. "Men vafan ni lovade ju smärtlindring, aja får prova lustgas då" 11min senare var han ute och efter lite mys, en piss och duschen så blev vi körda till BB. Det var trångt på förlossningen den kvällen så jag antar att dem inte ville sätta epidural pga längre värkarbete. Kände mig ändå snuvad på det då jag förmodligen slappnat av bättre. Sist gick allt fortare med epiduralen så..
Allt är suddigt i minnet efter det men även Leon fick spendera tid på Neo en stund, 4 dagar då han hade någon infektion. Han blev säkert stressad av mig och bajsade i vattnet sen svalde. Vad vet jag. Hursomhelst märktes all platsbrist av. Hamnade i ett rum med tre andra kvinnor vilket kändes sådär när min bebis fanns på Neo. Slutade med att jag låg och bölade i mitt hörn, full med hormoner. Sköterskan förstod läget och placerade mig i singelrum så jag slapp vara omgiven av bebisar.. Samma rum där jag legat när Alice föddes för 5,5 år sedan...lustigt.
Hursomhelst så gick allt tillslut bra. Vi fick komma hem och lära oss leva med 2 barn. Leon var ändå "lätt" Sov, åt och bajsade. :p
Idag är han 1,5 och vildare än vildheten. Vet inte hur många gånger har ramlat eller slagit i huvudet i div bordskanter. Han rör sig konstant. Våra två är varandras motsatser i ALLT. :)
Vi har även fått en kusin till våra barn. Hon är ett halvår yngre än Leon och firade sin första födelsedag här i Augusti. Hoppas de kommer ha mycket kul med varandra i framtiden.
Puss å hej
fredag 16 september 2016
söndag 15 februari 2015
Kortbloggar lite
Med 5 dagar kvar till BF har både jag och Alice åkt på något skit. Hoppas det inte blir långvarigt eller värre :/ Just nu är lillan i sämre skick än mig, klagar på ont i kroppen etc. Hoppas inte att det är RS eller influensan hon drabbats av :(
Själv känner jag mig Ok. Fogarna dödar mig såhär sista två-tre veckorna och jag har svårt att sova etc. Precis som det verkar för dem flesta gravida.
Nu när vi står i slutet av allting så känns det som man lämnat en jätteresa bakom sig. Nu väntar en annan resa =)
Mamma tror bebis kommer nu idag = fail
Jag tror på den 23:e, Thomsen den 21:e
Jaja, någon gång
Xoxo
Själv känner jag mig Ok. Fogarna dödar mig såhär sista två-tre veckorna och jag har svårt att sova etc. Precis som det verkar för dem flesta gravida.
Nu när vi står i slutet av allting så känns det som man lämnat en jätteresa bakom sig. Nu väntar en annan resa =)
Mamma tror bebis kommer nu idag = fail
Jag tror på den 23:e, Thomsen den 21:e
Jaja, någon gång
Xoxo
lördag 18 oktober 2014
Bloggar inte som förr...
..och det har en ganska klar anledning; Jag har börjat använda mobilen mer när jag surfar! Jag är urkass på mobilt internetanvändande och kan således inte uppdatera :)
Jag har börjat embracea min graviditet mer och mer. Jag längtar så tills den lille kommer även om jag ställer in mig på ett rent helvete. Jag erkänner att första perioden med Alice var ett helvete; Hon grät och var sällan nöjd, var svårsövd och orolig. Jag hade även svårt att ta henne till mig.. detta är dock något jag förstått först i efterhand. Vi fick en helkass start på Neo och med tjuriga ol'school-BM på lättvården. Jag hoppas innerligt att vi får en "normal" start denna gången och kan åka hem sådär mysigt. Vara supernervösa över första blöjbytet och om vi spänt fast h*n på rätt sätt i babyskyddet osv... det är en dröm för mig så hoppas den besannas.
Graviditeten flyter på, vissa dagar är värre än andra. Något jag har mer av i denna graviditet är trötthet. JISSES så trött man kan vara då! Jag antar att åldern faktiskt spelar roll men kanske mest det att man har Alice och faktiskt är ensamstående 90% av hemmaveckan spelar in; Finns liksom inte möjlighet att vila ut. Jag oroar mig också mer än med första graviditeten. Tänk om ljudnivån är för hög och stressar bebis, tänk om detta medlet kan vara skadligt, tänk om jag föder för tidigt, tänk om jag går över och pga det får missfall, tänk om det blir samma som med Alice, 1 vecka av NEO-vård. Shit, känns som jag nojar mig för 2 gravida. Med Alice var jag nog ganska cool faktiskt och ansåg att det var mer skadligt att oroa sig än att inte.
För övrigt har mitt loppisfyndande nått nya nivåer!! Herrejisses vad jag älskar loppis och secondhandfyndning av olika slag... Att hitta ett fynd är en oslagbar kick :) Idag fyndade jag ett Emmaljungachassi, samma som vi har redan fast i svart, för ynka 150kr. Då ingick egentligen en sittdel men den lät jag loppisen sälja om då jag redan har så många sitt/liggdelar. Man kan kanske undra varför jag egentligen behövde detta men jag har en framtidsplan; Självklart får någon av mina bröder, först till kvarn en jättesnygg och kvalitétsmässig EL när det beger sig, av mig :) Bebis har hittills fått 3 vinteroveraller köpta på loppis; Dessa ska alltså användas 1-2 månad styck.
Nej nu ska jag ta mig en stor kopp te!
Gick in i vecka 23 igår förresten, känns bra!
Jag har börjat embracea min graviditet mer och mer. Jag längtar så tills den lille kommer även om jag ställer in mig på ett rent helvete. Jag erkänner att första perioden med Alice var ett helvete; Hon grät och var sällan nöjd, var svårsövd och orolig. Jag hade även svårt att ta henne till mig.. detta är dock något jag förstått först i efterhand. Vi fick en helkass start på Neo och med tjuriga ol'school-BM på lättvården. Jag hoppas innerligt att vi får en "normal" start denna gången och kan åka hem sådär mysigt. Vara supernervösa över första blöjbytet och om vi spänt fast h*n på rätt sätt i babyskyddet osv... det är en dröm för mig så hoppas den besannas.
Graviditeten flyter på, vissa dagar är värre än andra. Något jag har mer av i denna graviditet är trötthet. JISSES så trött man kan vara då! Jag antar att åldern faktiskt spelar roll men kanske mest det att man har Alice och faktiskt är ensamstående 90% av hemmaveckan spelar in; Finns liksom inte möjlighet att vila ut. Jag oroar mig också mer än med första graviditeten. Tänk om ljudnivån är för hög och stressar bebis, tänk om detta medlet kan vara skadligt, tänk om jag föder för tidigt, tänk om jag går över och pga det får missfall, tänk om det blir samma som med Alice, 1 vecka av NEO-vård. Shit, känns som jag nojar mig för 2 gravida. Med Alice var jag nog ganska cool faktiskt och ansåg att det var mer skadligt att oroa sig än att inte.
För övrigt har mitt loppisfyndande nått nya nivåer!! Herrejisses vad jag älskar loppis och secondhandfyndning av olika slag... Att hitta ett fynd är en oslagbar kick :) Idag fyndade jag ett Emmaljungachassi, samma som vi har redan fast i svart, för ynka 150kr. Då ingick egentligen en sittdel men den lät jag loppisen sälja om då jag redan har så många sitt/liggdelar. Man kan kanske undra varför jag egentligen behövde detta men jag har en framtidsplan; Självklart får någon av mina bröder, först till kvarn en jättesnygg och kvalitétsmässig EL när det beger sig, av mig :) Bebis har hittills fått 3 vinteroveraller köpta på loppis; Dessa ska alltså användas 1-2 månad styck.
Nej nu ska jag ta mig en stor kopp te!
Gick in i vecka 23 igår förresten, känns bra!
söndag 5 oktober 2014
Bävar inför framtiden
Har redan problem med pingvingång och sammandragningar, foglossningar eller om det är ischias?
Hur ska det gå, hur ska det gå...
Värken pulserar med ont i högra stjärtbenet och som en stråle av smärta i vänster sida.
Att det är tyngre än någonsin på jobbet gör inte saken lättare; Det värsta av allt är att det känns onödigt att gå till doktorn då man alltid får svaret "graviditet är ingen sjukdom" ... Nej det är sant, det är jävligt självvalt också! MEN vissa blir sjuka av att vara gravida!
Har ågrensöndag som vanligt, lämnat Alice... nu är jag ensam
Hur ska det gå, hur ska det gå...
Värken pulserar med ont i högra stjärtbenet och som en stråle av smärta i vänster sida.
Att det är tyngre än någonsin på jobbet gör inte saken lättare; Det värsta av allt är att det känns onödigt att gå till doktorn då man alltid får svaret "graviditet är ingen sjukdom" ... Nej det är sant, det är jävligt självvalt också! MEN vissa blir sjuka av att vara gravida!
Har ågrensöndag som vanligt, lämnat Alice... nu är jag ensam
lördag 4 oktober 2014
Att komma ut (igen)
...med en graviditet, så måna känslor! Tänk om allt skulle gå fel nu efter att vi berättat? SÅ mycket mer oro denna gången eftersom bebisen i magen är en provis :)
Vi har alltså behövt genomgå IVF denna gången. Thomsens reproduktionsförmåga minskade totalt efter dem hemska cellgifterna och vi behövde alltså genomgå en IVF då antalet spermier aldrig skulle kunna befrukta ett ägg på egen hand..krävs antal miljoner för att nå fram och ändå är det bara 1-10 som får se ägget.
I december -13 fick vi första kontakten med Sahlgrenska som sedan konstaterade att vi behövde söka privat eftersom vi redan hade ett barn gemensamt (man bekostar inte syskonförsök). Mycket riktigt så hade vi två val här i Göteborg (Carlanderska och IVF-kliniken). Jag vet inte vad det var som gjorde att vi valde IVF-kliniken men tror dem hade bäst statistik på unga par (ja vi räknas fortfarande som unga här ;) )
Fick kontakt med IVF-kliniken och dem tyckte allt såg bra ut med mig och även med T. Som vanligt hade jag eg. för hög BMI men då jag räknas som fertil och fått barn snabbt den naturliga vägen innan så valde dem att jobba med oss. Fick dock börja med Levaxin och även order om att gå ned ett antal kg innan vi körde igång. Vi påbörjade en hormonbehandling av mig för att stimulera mina äggstockar att producera fler ägg än vanligt... tyvärr svarade jag väldigt dåligt trots ökad mängd under behandling så vi fick avbryta; Fan vilket nederlag det kändes som =/ Fick vänta en menstruation och påbörjade behandling på nytt, denna gång med höjd dos. Denna gång gick allting vägen och vi fick ut 19 ägg!!! :) Av dem 19 blev 13 befruktade. Efter 3 dagar var det meningen att man skulle sätta in det ägget som utvecklats bäst men alla var fortfarande igång så det fick bli en riskabel långodling istället :| Den helgen var jag säker på att alla våra fina ägg dött och bitter som tusan var jag, det bästa stället är ju alltid livmodern. Men vi fick goda besked, på måndagen hade vi 7 fina blastocyster och en fick åka in i mig och de andra fick åka in i frysen :D
Tyvärr fick vår lilla stjärna återföras då Thomsen var på jobbet.. såg ut som en liten prick i ett rymdsystem.
Egentligen är man ju gravid redan vid insättandet men det krävdes ett antal graviditetstest innan jag kunde tro på det :D
Vad har vi lärt oss av denna resa; Att om man undrar om man borde göra ditten eller datten så ska man bannemej göra det; Imorgon kan det vara försent. Precis innan cancern hade vi lite löst snackat om syskon till Alice; Nu blev vi gravida 2 år senare istället, sådant är livet och vi är glada att det har gått smidigt trots osmidigheten. Jag har blivit gravid "the easy way" och "the hard way" vilket jag är tacksam för.
Så gick jag in i v.21 igår och en babyboom is on the way :)
X.et fick barn i veckan, några gamla klassisar, kollegor, en av mina närmaste är gravid.
Puss & Kram
Vi har alltså behövt genomgå IVF denna gången. Thomsens reproduktionsförmåga minskade totalt efter dem hemska cellgifterna och vi behövde alltså genomgå en IVF då antalet spermier aldrig skulle kunna befrukta ett ägg på egen hand..krävs antal miljoner för att nå fram och ändå är det bara 1-10 som får se ägget.
I december -13 fick vi första kontakten med Sahlgrenska som sedan konstaterade att vi behövde söka privat eftersom vi redan hade ett barn gemensamt (man bekostar inte syskonförsök). Mycket riktigt så hade vi två val här i Göteborg (Carlanderska och IVF-kliniken). Jag vet inte vad det var som gjorde att vi valde IVF-kliniken men tror dem hade bäst statistik på unga par (ja vi räknas fortfarande som unga här ;) )
Fick kontakt med IVF-kliniken och dem tyckte allt såg bra ut med mig och även med T. Som vanligt hade jag eg. för hög BMI men då jag räknas som fertil och fått barn snabbt den naturliga vägen innan så valde dem att jobba med oss. Fick dock börja med Levaxin och även order om att gå ned ett antal kg innan vi körde igång. Vi påbörjade en hormonbehandling av mig för att stimulera mina äggstockar att producera fler ägg än vanligt... tyvärr svarade jag väldigt dåligt trots ökad mängd under behandling så vi fick avbryta; Fan vilket nederlag det kändes som =/ Fick vänta en menstruation och påbörjade behandling på nytt, denna gång med höjd dos. Denna gång gick allting vägen och vi fick ut 19 ägg!!! :) Av dem 19 blev 13 befruktade. Efter 3 dagar var det meningen att man skulle sätta in det ägget som utvecklats bäst men alla var fortfarande igång så det fick bli en riskabel långodling istället :| Den helgen var jag säker på att alla våra fina ägg dött och bitter som tusan var jag, det bästa stället är ju alltid livmodern. Men vi fick goda besked, på måndagen hade vi 7 fina blastocyster och en fick åka in i mig och de andra fick åka in i frysen :D
Tyvärr fick vår lilla stjärna återföras då Thomsen var på jobbet.. såg ut som en liten prick i ett rymdsystem.
Egentligen är man ju gravid redan vid insättandet men det krävdes ett antal graviditetstest innan jag kunde tro på det :D
Vad har vi lärt oss av denna resa; Att om man undrar om man borde göra ditten eller datten så ska man bannemej göra det; Imorgon kan det vara försent. Precis innan cancern hade vi lite löst snackat om syskon till Alice; Nu blev vi gravida 2 år senare istället, sådant är livet och vi är glada att det har gått smidigt trots osmidigheten. Jag har blivit gravid "the easy way" och "the hard way" vilket jag är tacksam för.
Så gick jag in i v.21 igår och en babyboom is on the way :)
X.et fick barn i veckan, några gamla klassisar, kollegor, en av mina närmaste är gravid.
Puss & Kram
söndag 21 september 2014
Snabbis!
Bloggar en snabbis nu då jag är supertrött!
Har i sedvanlig ordning lämnat Alice i farmor och farfars vårdnad..imorgon ska jag upp i ottan för att åka mot Danmark för att mönstra på båten igen; Thomsen är ombord och ska hem så vi har möjlighet att luncha ombord.
Nu är det omorganisation igen på arbetet. Är så trött på ordet då det ställt till i över två års tid nu..
Fortsätt simma...
Har kommit in i en känslovåg där jag är så neutral det bara går...varannan söndag går mest åt till att vara irriterad har jag märkt; På allt och alla.. antar att det är så jag uttrycker stark ångest. Jag har insett att saker måste ändras i mitt liv för att jag ska finna den riktiga lyckan igen. Jag är bortskämd, jag vet, eftersom vissa saker flyter så j*vla bra just nu men andra känns så himla piss. Arbetet/sysselsättningen är en sådan stor del av ens mänskliga existens och funkar inte den kakan så känns det surt (för mig må tilläggas)...
Min hjärna exploderar snart och då har jag inte massvis med saker att komma ihåg; Hur skulle jag klara av att plugga tro? Å vad vill jag bli? När jag blir stor? Vad ska jag göra med mitt liv?
AAAAH
Har i sedvanlig ordning lämnat Alice i farmor och farfars vårdnad..imorgon ska jag upp i ottan för att åka mot Danmark för att mönstra på båten igen; Thomsen är ombord och ska hem så vi har möjlighet att luncha ombord.
Nu är det omorganisation igen på arbetet. Är så trött på ordet då det ställt till i över två års tid nu..
Fortsätt simma...
Har kommit in i en känslovåg där jag är så neutral det bara går...varannan söndag går mest åt till att vara irriterad har jag märkt; På allt och alla.. antar att det är så jag uttrycker stark ångest. Jag har insett att saker måste ändras i mitt liv för att jag ska finna den riktiga lyckan igen. Jag är bortskämd, jag vet, eftersom vissa saker flyter så j*vla bra just nu men andra känns så himla piss. Arbetet/sysselsättningen är en sådan stor del av ens mänskliga existens och funkar inte den kakan så känns det surt (för mig må tilläggas)...
Min hjärna exploderar snart och då har jag inte massvis med saker att komma ihåg; Hur skulle jag klara av att plugga tro? Å vad vill jag bli? När jag blir stor? Vad ska jag göra med mitt liv?
AAAAH
fredag 22 augusti 2014
Liten uppdatering
Har verkligen inte känt/haft tid för bloggning alls i sommar. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken?
Sommaren har verkligen varit kanon, Thomsen och jag har haft tid att umgås med varandra och laddat batterierna. Dock känner jag att närhetsbatterierna laddas ur fortare och fortare ju mer vi jobbar såhär omlott. Jag har ångest inför jobbet ännu tidigare innan pågångsdag.
Vi beslutade oss för en resa till Turkiet i början på Aug. Bodde på ett billigare hotell vilket faktiskt gjorde att vi kom ut och rörde oss en del vilket var bra då det blev mycket god mat.
Efter hemkomsten från landet nedåt så har vi frysit. Även om termometern visade 26 svenska grader så är det inte samma. Luften är annorlunda och vi går sakta mot höst. Folk har kollat konstigt när Alice vill ha mössa och vantar.
Alice är som en 4-åring kan vara. Ängeln som förvandlas på en millisekund. Ibland går det inte att undvika att "göra fel" som förälder och ett ramaskri utbryter. Lika trevligt varje gång. Mest spännande är ju att se att hon utvecklas och har så stora funderingar om livet och vad det innehåller.
POK
Sommaren har verkligen varit kanon, Thomsen och jag har haft tid att umgås med varandra och laddat batterierna. Dock känner jag att närhetsbatterierna laddas ur fortare och fortare ju mer vi jobbar såhär omlott. Jag har ångest inför jobbet ännu tidigare innan pågångsdag.
Vi beslutade oss för en resa till Turkiet i början på Aug. Bodde på ett billigare hotell vilket faktiskt gjorde att vi kom ut och rörde oss en del vilket var bra då det blev mycket god mat.
Efter hemkomsten från landet nedåt så har vi frysit. Även om termometern visade 26 svenska grader så är det inte samma. Luften är annorlunda och vi går sakta mot höst. Folk har kollat konstigt när Alice vill ha mössa och vantar.
Alice är som en 4-åring kan vara. Ängeln som förvandlas på en millisekund. Ibland går det inte att undvika att "göra fel" som förälder och ett ramaskri utbryter. Lika trevligt varje gång. Mest spännande är ju att se att hon utvecklas och har så stora funderingar om livet och vad det innehåller.
POK
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)