Alltså dude...

Besöket i Örebro, ja vad ska man säga! Alice var rätt gnällig i bilen på vägen ner och kom sent i säng på måndagskvällen. På tisdagen beger vi oss till våra favvisar i Glanshammar och då är hon fortfarande rätt kinkig mot vad hon brukar, märker där att hon är rätt het och ja febern var ett faktum. Den natten hade hon feberkramp/er och var riktigt glödhet (hade ingen temp men måste varit över 41grader) och så fortsatte veckan. Fick rycka in X och David som barnvakter för att släppa av T vid resecentrum, då han skulle till Oslo, samt åka till Apoteket och handla div feberattiraljer.

Veckan i Örebro spenderades m.a.o i mors lägenhet more or less :( Så himla trist när man vill ut och uppleva staden samt träffa lite folk och så. Vi försöker nog igen i påsk, har lämnat in en semesteransökan så hoppas på ledigt :))

Fick vabba Alice idag med för att kunna lösa T som kom hem från bauten igen. Idag var hon feberfri, kanske någon bråkdels feber och allt sjuksnor kommer ju ut. Men hoppas hon är reko att gå till fsk imorgon då dem ska iväg på teater :D

Så dags för en vecka till sjöss! Skepp'O'Hoj

Statistik?

Haha, roligt att se skillnaden på mina blogginlägg. År 2010 hade jag 177 inlägg om man jämför med 2012 då vi slutade på ynka 83st

Antar att det var mycket gravid och post-pregnancysnack år 10  medan cancern tog över 2012 och man liksom tappade blogglusten lite på köpet.

Jag är så glad att jag bloggar då jag har grym användning av att djupdyka i känslor eller bara happenings ibland.

Mysig kväll men nu är det slutsuddat framför datorn. XOXO

...om att vara ifrån sina barn

Jaha då har man tagit dagens storbölare. En vän delade en film på FB om amerikanska soldater som kom hem från kriget och man fick se barnens och fruarnas (även mödrarnas) reaktioner. Väldigt fint så passade på att släppa några tårar. Om man bortser från den patriotiska sidan (som amerika alltid puttar in) så var det så vackert och sorgligt. Hur små barn börjar gråta av lycka när dem får se en saknad familjemedlem. Jag kan känna så när jag hämtar Alice på dagis efter en vecka borta. Jag vet att en vecka till sjöss inte kan jämföras med 1 eller flera år i utlandstjäst under krig men det känns i hjärtat. Ibland känner man att man sviker sina barn genom att inte finnas där jämt. När man kommer hem har dem lärt sig nya ord, vuxit; Ja säkert en halvmeter sedan sist.

När man ligger i hytten så känns det tomt, en del av en själv saknas. Man längtar efter att hålla om dem; Att ge dem den där själakramen som läker sorgerna ända in i benmärgen.

Detta blev väldigt puttisnuttigt men Alice är det bästa jag (vi) producerat :))

Nu ska jag slänga in resterna från gårdagen i micron och fortsätta hemstädet. Ikväll är jag och Alice bjuden hem till Jennie & Thomas på tacos och mys...så det blir ingen gräsänkling i soffan ikväll. Imorgon bjuder vi tillbaka på hemmaplan.

På söndag får jag säga hejdå till mitt hjärta då det blir avlämning till farmor på Ikea. Vi kan inte lösa situationen på annat sätt och det är spännande att sova över hos farmor :)

Påväg mot Örebro direkt efter båtavgång den 17:e. Har inte varit hemma på ett tag nu så ska bli kul att pejla läget. Ska hjälpa mor att få tag i sängstomme och så :)

Helgen har börjat

Imorgon så kommer det komma upp X-antal fredagsmysstatusar på FB medans en annan precis börjat sin vardag :) När man jobbar till sjöss så ser livet så himla annorlunda ut än vad det gör för hederliga svenssons. Ibland drömmer jag om att bli en Svensson, någon som går upp tidigt på morgonen, väcker barnen och klär på dem halvsovandes. Släpar sig ut till bilen som måste skottas fram. Kör till dagis i rusningstrafik och släpper av en ledsen och trött unge, vidare till jobbet som tar 1h fast det egentligen borde ta 15min pga alla andra också kör till jobbet...

Men naah. Finns mycket som talar mot också. Just idag känner jag att Svennsonliv passat mig bättre; sista dagen på jobbet inför helgen och sedan smacka upp en bild på mitt vinglas på Instagram, hade varit nice!