1 år

Igår för ett år sedan var årsdagen då allt vändes upp och ner!
Sparken i magen kom visserligen 1 månad senare men vi alla visste ju innerst inne var det var, vi behövde bara få det bekräftat.

Igår pratade vi också (oplanerat) om framtiden. VAD som händer om cancern kommer tillbaka, känslor, rädslor. Jag vet att jag alltid kommer bära med mig en rädsla för återfall; Även om jag trycker den tillbaka väldigt djupt därinne så kommer den fram ibland med jämna mellanrum.

Nu såhär i efterhand förstår jag inte hur jag orkade. Jag hade väldigt mkt omkring mig just då och jag var förhållandevis pigg. Jag antar att man tvingar sig gå på under tuffa perioder. När allt "var över" sov jag som en stock och var trött konstant så jag antar att det tog ut sin kraft ändå.

Nu är det dags för båtvecka igen. Det är alltid tungt att lämna sina hjärtan. Å storhjärtat och jag ses inte förren fredagnatt nästnästa vecka..looong time.

Ha en fin solig vecka härhemma :D