..den känslan när allt känns så förbaskat bra! Så bra att man faktiskt måste le lite :)
Jag vet inte varför men den kom över mig nyss; Finns egentligen inte någon anledning eftersom allt egentligen är ganska kasst men jag tror jag såg en bra framtid i ögonvrån och jag hoppas den skänker mer feelgoodfeelin.. Med andra ord: Just embrace it when it's knockin' on your door; Om ens för 3 minuter.
Vill ursäkta för mitt skriftliga språk som blir allt sämre och sämre, skriver som jag talar och det är mycket svengelska och meningsbyggnadsfel! Säkert en del stavfel också!
Häromdagen led jag av yrsel från det att jag steg upp (såpass att jag gick och sov en extra timme till) tills det att jag lade mig. Idag högg det till i svanken något så enormt när jag var ute och tog en cigg. Pratade med mamma i telefonen och där låg jag och kom inte upp.. hon undrade om hon skulle ringa ambulansen men lyckades ta mig in. Tror nog aldrig jag känt en värre smärta i hela livet! Så intensiv att jag tappade andan. Hade ischias för inte så länge sedan samt 2 korta dagar med akut hälinflammation (enligt sportmassösen ombord).
Helt ärligt? Vad händer med mig? Känner mig som Mr Burns i Simpson; 150 år gammal? Jag menar, kan man inbilla sig såpass att man blir sjuk? Just nu är det ingen bra stämning på jobbet och jag vill helst av allt bara ligga hemma och dra täcket över huvudet! Känner mig mer lättretad av Alice (eller är det bara den extrema 3-årstrotsen) än aldrig någonsin förr och det finns liksom inget som känns förväntansfullt längre. Börjar jag gå in i väggen? Är detta varningstecken på att mitt psyke bör ta en totalbrejk? Yrseln, tröttheten, sjukdomstillstånden som kommer som en blixt men försvinner lika fort (i vissa fall).
Hursom, framtiden kommer ge mig svar! Förhoppningsvis håller man huvudet över vattenytan fram till våren då man brukar få lite ny kraft :) Hoppas det kommer lite snö snart!
Nu vaknade Alice gråtandes, mitt hjärta <3 p="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?