Jaha då har man tagit dagens storbölare. En vän delade en film på FB om amerikanska soldater som kom hem från kriget och man fick se barnens och fruarnas (även mödrarnas) reaktioner. Väldigt fint så passade på att släppa några tårar. Om man bortser från den patriotiska sidan (som amerika alltid puttar in) så var det så vackert och sorgligt. Hur små barn börjar gråta av lycka när dem får se en saknad familjemedlem. Jag kan känna så när jag hämtar Alice på dagis efter en vecka borta. Jag vet att en vecka till sjöss inte kan jämföras med 1 eller flera år i utlandstjäst under krig men det känns i hjärtat. Ibland känner man att man sviker sina barn genom att inte finnas där jämt. När man kommer hem har dem lärt sig nya ord, vuxit; Ja säkert en halvmeter sedan sist.
När man ligger i hytten så känns det tomt, en del av en själv saknas. Man längtar efter att hålla om dem; Att ge dem den där själakramen som läker sorgerna ända in i benmärgen.
Detta blev väldigt puttisnuttigt men Alice är det bästa jag (vi) producerat :))
Nu ska jag slänga in resterna från gårdagen i micron och fortsätta hemstädet. Ikväll är jag och Alice bjuden hem till Jennie & Thomas på tacos och mys...så det blir ingen gräsänkling i soffan ikväll. Imorgon bjuder vi tillbaka på hemmaplan.
På söndag får jag säga hejdå till mitt hjärta då det blir avlämning till farmor på Ikea. Vi kan inte lösa situationen på annat sätt och det är spännande att sova över hos farmor :)
Påväg mot Örebro direkt efter båtavgång den 17:e. Har inte varit hemma på ett tag nu så ska bli kul att pejla läget. Ska hjälpa mor att få tag i sängstomme och så :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?