Andevärlden och barn?

Igår var jag med om något obehagligt. Alice vaknade vid 12-snåret och jag sprang upp. Hon sitter då upp i sängen och är ledsen. Jag går emot henne och sätter mig brevid men hennes blick är fortfarande mot dörren. Hon flyttar sig bakåt mot huvudgaveln 3 gånger i ren panik samtidigt som hon skyler sitt ansikte med ena handen. Jag försöker hålla mig lugn fast alla hårstrån på kroppen står rakt ut - Alice hjärtat vad är det du ser? Då pekar hon rakt mot dörren och drar sedan fingret mot ena sidan av väggen som att hon följde någon med fingret som gick in. Här fick jag ropa upp Thomsen och tända en lampa -hehe- ^^

Har förut varit med om liknande, att hon ligger och tittar bakom min rygg.. oh fy vad obehagligt sådant är. Men vad var det hon såg igår och blev så rädd för att hon var tvungen att backa i sängen.

Det sägs att barn har öppnare kanaler än oss vuxna för besök från "andevärlden". Vad tror ni andra? Själv är jag ingen som tror på spöken eller så. Däremot kan energier kännas av, som skapas både av oss levande och döda. Har ni aldrig någonsin gått in i ett hus helt dött på själ och energi?

Jag undrar fortfarande varför vi hör barn som springer härhemma? Har försökt bortförklara det eftersom grannens barn är 20+ och det ibland hörs efter 12-01 på natten. :S Sådana snabba, korta, löpningar.

Nog om spöket laban och comp. Idag drar vi till Kiel. Alice hade 40 grader igår och Thomsen var lite halvvissen även han så det blir att softa. Som tur är kan man ju ligga ombord ifall man behöver så man inte behöver känna att man ska strosa hela dagen. Även Jen & Haikey följer med. Vi ska se om vi hittar våran f.d chef och jag lovar att vi båda börjar bröla om vi träffar honom; Han är så saknad.

Skepp & Hoj återigen!