Glädjetårar; De bästa av tårar

Mina kära kollegor och vänner har fått sina tvillingar nu.. När beskedet kom så var jag tvungen att bröla litegranna :) Är så glad och jättenyfiken; Detta är ju min största nyfikenhet, barn, förlossningar, graviditet m.m. Längtar så tills jag får se dem små, undrar vem dem är mest lik (?) Vet hursom att de små kommer ha världens mysigaste, lugnaste och goaste föräldrar med ett tålamod till 1000, vilket kan behövas med 2 nykomlingar :)

Kollade även på Min mans bröllop och var tvungen att släppa några tårar där också (snacka om att slösa) då det var så vackert när bruden spelat in en egen låt till sin man.. Vad kallas denna typen av tårar? Empatitårar, vackertårar?

Sen är det lite annat som tynger.. knappast till tårar snarare ilska och lite åt det hållet. Skulle behöva ut å springa några mil, iof skulle jag sägert däcka efter 1km om ens det, men vill bara göra av med lite negativ energi som jag inte ens fattar varför jag håller inne med.. let it go let it goooo

Imorrn är det då båtvecka igen. Tiden går så grymt fort nowadays, vad gör man egentligen? Bara lever å lever lite till :) But I'll like it! Det värsta är att man säkert vaknar upp när man är 50 å längtar tillbaka till det som var.

Btw, kommer jag säkert inte komma till himlen! Nekade 2 rullatorburna pensionärer hjälp med bilen. Hade en kinkig alice i baksätet och ville in med matvarorna.. tanten kallpratade och gobben stod kvar vid bilen.. visste inte vad felet var exakt men jag kan inte bilar + att om det skulle användas startkablar fanns det inte minuter att fixa det heller.. önskade dem lycka i att hugga någon annan och ursäktade mig.. kvinnan går till mannen och säger "nääää hon kunde inte hjälpa oss" varpå han utbrister något i stil med "Jaha, varför inte det då.. fan ''' det borde hon å bla bla!" Han kastar in startisarna i bilen igen.. å jag försöker smyga lite smidigt därifrån. Hade T varit hemma hade någon av oss självklart hjälpt till.

Men men.. jag hade väl inte kommit till himlen ändå ;))