Imorse valde Alice att vakna 7 istället för 9 och med mina sena nattaktiviteter är det ingen bra kombo (jag är verkligen en nattmänniska). Efter uppgång skulle jag bara vila mig i soffan en minisnabbis för att vi båda skulle få upp hungern fram till frukost. Slår på lite barnprogram och råkar smådö i soffan.. a la överkört rådjur, kanske mer älg faktiskt. Vaknar till liv vid 9-snåret och efter frukosten hamnar jag i småkoma igen i 2h.. stackars Alice; Ska man ringa soc bör man göra det nu ^^
Kände dock att Alice byggt bo på min kroppshydda annars skulle jag väl aldrig kunnat slappna av, vem vet vad hon gör.. sätter eld på huset eller rymmer någonstans.
Hade sådan ågren för att halva dagen försvunnit men i bakhuvudet låg ändå den inplanerade turen till skoj & -buslandet med J & H.. tyvärr var det smockat av folk och Alice var inte på sitt socialaste humör så hon spenderade mest tid hängandes på mig som en liten apunge.. synd att hon inte vägde mindre. Lyckades iaf stånka upp mig och unge för att åka rutschkana en gång.. varför känns det som att jag älskar sådant? Varför fanns det inte när jag var i en mer acceptabel ålder för sånt. Jag å Jen är ju inte dem som är dem så vi kör ju vårat race med barnen och de övriga föräldrarna bildar små kaffegrupper å tjötar medan de kollar på sina barn som leker sig trötta. Fan va tråkigt.. när man faktiskt FÅR busa runt :)
...synd att discorummet var så baskans kallt, älskar att dansa!!!!
Busmus <3 Nu går jag till sjöss en hel vecka igen, hoppas på Ostormiga hav och att ni härhemma får det lika kul som jag kommer att ha det; Gosh älskar verkligen mitt jobb.. synd att jag inte träffar min familj så ofta som jag hade önskat, och speciellt Thomsen.. =/ men det är smällar man får ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?