Jag tror nog aldrig att jag tittat på nyheterna med sådan intensitet som jag gjort denna vecka.. dumburken har stått på 24/7 och varenda rast har gått åt att följa Norge i sin sorg.
Pga vi är en liten plats med mycket folk är vi bombtilldragande; Vi gick under höjd säkerhet under fredag och framåt då det ansågs finnas en risk. Bilar genomkollades innan påsläpp och poliser fanns på landgången...
Det som hände i Oslo hände bara några 100m från våran terminal, någon timme innan vi skulle lägga till kaj. Under vändturen fick vi höra om en bomb som sprängts och man tänkte väl inte att det skulle vara sådan extrem skadegörelse som sedan uppdagades framför våra ögon. Medan jag sedan byter om till incheckningskläderna och ser en byggnad som är förfallen kommer de första rapporterna om en man som skjuter på en ö men det verkar inte vara så allvarligt just nu: Vilket vidare visar sig bli den största tragedin på länge.
2011-07-22; Ännu ett datum vi aldrig kommer att glömma
Förutom att arbetsveckan präglats av mycket sorg och medlidande så har den också varit bra, allting har gått hanterbart och det har inte känts som vändturerna varit några farliga. Idag avslutades den med en ganska maffig morgon arbetsmässigt och väl hemma, en lunch med Emsan.. unnade mig lite shopping och strosade i affärerna någon timme efter det :) Vidare hem till familjen där Alice har utvecklats något så enormt.. känns som hon blivit mycket större också.
Träffade svärmor påväg av från båten och hon hade varit med om en gammal dam som bara dog på spårvagnen, vidare så hamnade någon i koma/liknande på snabbåten till Danmark sedan. Hon kände sig nämnvärt påverkad av detta; För mkt lidande och död på samma gång.
Glöm inte att visa kärlek till era medmänniskor och de ni tycker om; Imorrn kan det vara försent
Vad fint du skriver vännen--<@
SvaraRaderaDet som hänt är så ofattbart hemskt!
Känner sorg, maktlöshet och ilska.
Vad är det för värld vi lever i?
Puss och kram
/ Vickan