Sitter här i min hytt; Har precis knäckt en cola 33cl fastän det är både onyttigt och alldeles för sent. Men det är den stora lyxen/faran när man jobbar på en avdelning som har minibarer.
Funderar lite över livet och alla människor man lärt känna på vägen till den man är idag.. Hur många olika människor som varit så himla olika men som alla har varit en del i ens utveckling och fått en bit av dig att vara den just DU är. Vissa har en minibit andra en större del i den man är. Någon träffar du bara i mässen under sommaren men lämnar ett tomrum när denne försvinner.
Jag tänker på alla dem man varit så tight med men som idag är främlingar.. man hejar knappt eller saknar inte ens varandras närvaro men tänker gott på tiden som varit. Jag anser att det är meningen att det ska vara så; Ödet liksom och tackar för dem fina stunder man fått. Människor växer ju och ofta åt olika håll.
Att skiljas är att dö en smula var det någon som sa.. och ja om man nu skiljs åt som vänner så förlorar man ju en bit av sig själv (?) Eller får man behålla det man fått, som en slags souvernir av gågna bekantskaper.
En sak är säker.. jag lever NU och det kommer jag alltid göra.. många kommer att passera, vissa stanna och andra finnas.. om och om.
Tonys död har ännu en gång präntat in i min skalle hur känsligt livet är. Man har inte för evigt och ej heller dem du älskar. Jag kommer aldrig säga farväl eller godnatt om jag är osams med T.
Det ska blåsa upp ikväll och då brukar jag tänka lite extra på att man faktiskt är ute till sjöss ochom det händer något är det på riktigt.. finns inga brandbilar som kan rädda oss här..
Nej vad långt.. haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?