Jag landar

Jag tror jag börjat landa lite i detta nu. Behövde inte alltför mycket tid faktiskt. Det är såhär det är och såhär det kommer bli ett tag framöver. Antingen så går det eller så går det inte, det är oddsen vi spelar med idag.

Jag som person är ganska stark, jag har kämpat strider förr, mest psykologiska, så jag vet att man blir en stärkt människa när man kommer ut på andra sidan; Det är mest därför jag bloggar faktiskt, så att jag kan gå tillbaka något år och se hur neråt jag var just DÅ för att sedan känna efter och inse att jag just NU mår himla bra. Jag hoppas innerligen att det kommer vara så med denna bit också.
Hursom jag är stark, men är Thomsen tillräckligt stark? Kommer han orka kämpa in i det sista. Jag hoppas verkligen det och jag har bett honom att spela med så öppna kort han kan psykologiskt så att jag förstår vad som rör sig i hans inre och kan hantera mig mot honom.Vill han vara ifred? Mår han dåligt fysiskt? Vill han skratta och ha skoj en stund?

Vi ska ta en dag här och raka av håret på honom. Vi ändrar hans frisyr för den ska inte cellgifterna få ta i från honom. Det är något HAN ska bestämma över. Känns som en seger bara det.

Minnena drar direkt tillbaka till en kär klasskamrat som dog av sin cancer. När han tappade håret under behandlingarna så rakade alla hans närmaste av sitt eget för att visa sitt stöd och empati. Kommer speciellt ihåg en tjej som hade långt vackert hår som var lite halvlockigt... att se hennes kala hjässa på begravningen var riktigt starkt. Aldrig glömd, Mattias <3

Att ha haft Emie här i helgen har hjälpt mig något så enormt. Att en människa kan göra och handla så rätt. Inget sitta och tröstande samt inget ignorerande av det som händer heller. Vill jag prata och få vettiga bollningar tillbaks så fanns det möjlighet för det också. En perfekt gyllene medelväg. När vi fått beskedet på sjukan och jag åkte hemåt kändes det så himla bra. En kopp kaffe. Lekande barn. Skönt! Så tacksam att hon bubbade upp med barnvagn, bilbarnstol & en liten för för att ge mig avlastning och närhet. Så idag kom Thomsen på permis så då premiärgrillade vi för denna sommar.

Imorrn om jag har tur får jag spendera natten med honom för första gången på en månad! Thomsen har fått tillstånd att sova hemma i helgen men har av egen oro valt att sova på sjukhuset (som väl säkert börjat bli en trygg punk för honom)..  Imorrn komme r allt säkert kännas lite som vanligt igen.