2 the moon and back

Okej vilken resa det känns som att man varit med om den senaste veckan..
Jag har aldrig blivit utsatt för så mycket psykiskt och fysiskt på en och samma gång. Men måste anteckna ner mina känslor och tankar för det är mycket som snurrar och jag är allmänt förvirrad. Detta är en liten faktaberättelse (fakta utifrån vad jag kommer ihåg också, observera) :p

4 Juli - Söndag
Är bitter, undrar när i helsike ungen tänkte ploppa ut. Det är varmt, svettigt och jävligt. Känner att jag inte vill träffa någon mera eftersom jag är så svullen och rör mig som jag gör. Mina tankar går till att jag säkert kommer gå minst 3v över tiden med min otur. Lägger mig med pyttelite mensvärk.. som om det vore något.

5 Juli - Måndag
Vaknar ca 8 av värkar? Nja..mer mensvärk som knappt känns men den kommer och går med 10min intervaller. Jag blir pigg, positiv och jätteglad. Stiger upp och viskar åt Thomsen att vi kanske får en bebis idag iaf :) Har redan avbokat min BM-tid som jag har här på morgonen.

6 Juli - Tisdag
Grattis brorsan!..värkarna börjar göra riktigt ont eller åtminstone är de väldigt irriterande, kanske blir det 2 familjemedlemmar som fyller år idag.. jag är nästan säker nu att det verkligen är på gång :D Börjar bli bitter.. ringer förlossningen och de ber mig vänta tills det är mer tight mellan värkarna och gör mer ont. Knew it. Måste börja profylaxandas och ringer igen.. ta in mig! Ca 9 kommer vi in..får ligga med CTG i en timme i ett förlossningrum. Får en jättetrevlig BM. Sen blir jag undersökt öppen 3cm. Hon ser att jag har ont så jag får en Citodondos för att kunna få sova lite. En trött föderska är ingen bra föderska. Citodon suger btw, funkade inte ett shit. Det byts bm och jag får en ny, hon gör en undersökning, bara öppen 3,5.. men faaaan! Hon tycker jag borde åka hem ändå för att slappna av och få värkarna att komma igång. Får med mig ännu en dos citodon hem för att försöka få lite vila.. lägger mig direkt och värkarna stannar av lite men är ändå relativt reglbundna.. går upp och försöker aktivera mig, smärta eller nja dryghet! Ringer förlossningen igen säkert 2-3 gånger och säger att de måste hjälpa mig, är så sjukt trött och börjar få panik över hur jag ska orka klara förlossningen.. får efter några om och men komma in. Vid 2-tiden checkar vi in på BB, jag får morfin -och sovdos för att kunna få några timmars sömn.. Detta hjälper inte heller, får panik och måste kissa, hallucinationer om att sängen är i olika höjdlägen (den var jävligt obekväm alltså, varför satsar de inte på högre sängar?) Mår illa och spyr.

7 Juli - Onsdag
Vaknar många gånger på morgonen och gnäller, vet inte för vad men bra mår jag inte! Har lite minnesluckor härifrån men kommer iaf ned till förlossningen på något sätt. Hamnar i en säng, får CTG inkopplad igen och jag tror jag fortfarande är öppen 3,5. Spyr igen. Får pröva lustgas, får panik först då masken sugs fast i ansiktet. Vilken skit! Jag hade räknat med att lustgasen skulle vara bra då så många andra säger att den är underbar. När jag väl lärt mig andas undrar jag vart fyllan och ruset är? Allt känns bara så mkt mer jobbigt med den så ställer in mig på att strunta i den. Värkarna är dryga och jag undrar om jag kommer klara av att gå vidare utan smärtlindring.

BM undrar om jag vill ha epiduralen, det kan vara bra att önska den nu eftersom läkaren alltid har så mkt annat att göra så det kan hända att det tar ngn timme. Okej varför inte liksom, spruträdd är jag inte och det enda jag var rädd för var att förlora krystvärksmekanismen. Hon sa att dem medicinerar så annorlunda idag att det inte var någon större fara. Tror jag får Edan vid 11-12, gick superbra! Kändes lite iligt i ryggraden blandat med lite ont och så kittlades det.. sen flöt allt på, värkarna försvann och jag kände enbart trycket nedåt. Jag började att öppna mig, Thomas behöve rasta sig så han stack när jag var öppen typ 5 och jag mest vilade och hade det skönt. När han kom tillbaka så var jag öppen 9, snart dags att föda. Får in lite mat som inte smakar jättegott men energi är visst bra, spiller ned hela rocken med köttfärssås, sexigt :D (rocken är iof inte sexig redan sedan innan) Vi somnade båda i sittande ställning mot sängen. BM skrattade när hon kom in. Vi var så lugna båda två och trötta (inte så konstigt).

Börjar känna rejält tryck nedåt vid 15 men får inte trycka.. Upp på britsen igen.. 15.25/30 kan jag inte hålla emot.. måste "spy" nedåt. Thomas och jag är ensamma vid detta laget men han försöker få mig att andas igenom värkarna, klarar bara av det till hälften sen bara måste jag trycka :p BM kommer in.. och ger mig väl klartecken.. sen även en jätterar undersköterska (tror hon var student) och sedan även en till (som jag knappt minns). Thomas som varit iväg och käkar kebab rapar till en ljuvlig vitlöksrakabajsare mitt i en värk.. nice! ;) Känns som jag skiter ligger och skiter korv efter korv och där står 2 tjejer i min ålder och Thomas och trycker upp mina ben + bm som tittar mig mitt mellan benen.. en gång vägleder hon mig med fingrarna, DET gjorde ont; annars var det faktiskt överkomligt :) kl 16.00 föds en bebis, och den skriker på en gång. Vad är det för kön då? En tjej!! Näääääe är det sant :DDDD Jag som var stensäker på en kille..aja men de flesta tror att hon är en kille ändå så. Moderkakan kommer ut efter lite tryck.. läskig känsla! Vi får beröm för vackraste tjejen (som om inte alla får det :p haha) Sen kommenterar dem att jag faktiskt har målade tånaglar (eller om det var tidigare) för det var tydligen ganska ovanligt.

BM och den ena uska:n gör rent och börjar sy.. 3 stygn och något skrap som inte behövdes fixas.. jag är nöjd och fortfarande i chocktillstånd. Men väldigt glad att det är över och att jag fått världens belöning. Någon timme senare är jag döpigg och vill bara hem. Brickan kommer in efter några timmar och vid 19.30ca får vi flytta upp till BB.

Allt är nytt och läskigt. Vårat rum på BB ligger mitt i uppehållsrummet och bebisarna skriker; Barnskötarna skriker också och visar ingen respekt för att man kanske vill sova när bebisen väl sover. Det knackas på dörren stup i kvarten. Nu ska det ammas och nu ska det donas. Vet inte hur många som klämmer på mina bröst..det är så viktigt med amningen! Vi har fått matat flickan och precis fått henne att somna så kommer en hitlerkärring in som var hämtad ur en pedagogiskt lärobok.. med hög stämma berättar hon nedvärderande hur viktit det är med amning, rutiner bla bla blaaaaa.. vi får väcka flickan och sen gråter Alice hela natten igenom.. precis på morgonen får vi henne att somna.. då kommer dem in igen! Aaawwwh blir tokig! 1/2-timmes sömn sedan natten mellan sön/mån (de andra groggiga timmarna räknas föga)

8 Juli - Torsdag
Trötta men lyckliga.. vi äter frukost så gott det går. Alice verkar lite lugnare; inte så konstigt med tanke på natten. Vi vill verkligen åka hem nu men det rekommenderas att förstagångsföderskor stannar 2 dygn. Aldrig! Jag säger till en BM att jag absolut inte vill ligga ännu en natt på BB utan måste hem. Okej hon skulle säga till läkaren för att bli uppskriven på ronden. Innan lunch blir vi hämtade ut till uppehållsrummet. Där sitter alla andra som också vill åka hem. Doktorn tittar på Alice. Han uttrycker inte någon glädje över att vi klampade navelsträngen sent (ett val som vi gjorde) eftersom hon har lite högt järnvärde osv. Han berättar om riskerna och visar sin inställning ganska tydligt. ( I västra götaland är det många som avskyr sen avnavling och det praktiseras inte som regel) Alice får iaf godkänt och vi kan åka hem på kvällen; dock ska jag ha min spruta mot rubella (Röda Hund) då den tydligen inte fastnat på mig. Vi hör av oss till svärföräldrarna (farmor & farfar numer) för att låta dem komma och se underverket. De kommer till aulan och vi tar med oss guldklimpen ned. Hon är väldigt loj och seg; skönt att hon är trött och sover tänker vi. Efter besöket tar vi oss upp till vårat rum igen och en bm kommer in för att samtala lite med oss.. hon tittar till Alice och tycker att hon andas lite väl fort. Vi blir intagna på deras undersökningsrum och det börjar testas en mass; En läkare från Neo kallas ned. Läkaren från neo är samma man som gav Alice OK-stämpel tidigare under dagen. Han avslutar med "det är ju sorgligt att separera dem men hon bör komma upp till oss".. Jag får en bild i huvudet.. oss? neo? Jag har sett alltför mycket på förlossningakuten, barnmorskorna etc för att veta vad neo är. På neo ligger de allra minsta och sjuka barnen, det är slangar och kuvöser överallt :( Vi får ta med henne upp själva och sedan sitta och vänta ett bra tag.. vi får vara med när de sätter in en nål i hennes huvud men hålla oss borta när hon röntgas. Medan hon ligger på röntgenbordet går jag runt lite i korridorerna.. Massa bildserier på barn som har vårdats på avdelningen hänger uppe. Jag får tårar i ögonen och panik i kroppen. Vad är det för fel på vår flicka? Thomas ser allmänt nedåt ut. Lillan rör inte en fena medan de sätter in nålen i hennes huvud, den får även sitta kvar så de kan fylla på mer medicin eller ta blod där igen utan att sticka mer. Inte heller under röntgen hade hon rört sig.
Vi går ned på BB igen.. håller om varandra, gråter och är ledsna och förvirrade. Vilken jobbig start på vår hemgångsdag.

Hemåt tar vi oss för att hämta mer kläder och få i oss lite mat, klockan är efter 8 och vi har inte ätit på 12h. Vi köper med oss mat från en restaurang i Mölndal, jag ringer mamma och då bryter allt ut igen.. sitter och storbölar i väntan på maten. Mamma blir orolig och försöker trösta. Jag har så många frågor men så lite svar, det är det värsta!

Vi åker tillbaka så vi är på BB runt midnatt och går sedan upp till Neo, vi blir visade var Alice ligger och då brakar allt. Hon har fått syrgasgrimma för att få hjälp med andningen.. jag bryter ihop. En kvinnlig skötare kommer och berättar läget, inte mkt info mer än att dem har gett henne syrgas typ. Vi säger godnatt till vår skatt för att åter gå ned till BB. Jag känner mig hopplös. Alla går omkring med sina bebisar i de dära plastkorgarna medan vi sitter ensamma i vårat rum och bara mår piss. Varför måste vi ens bo där? Jag är fast på BB, mitt i en babystorm medan min egen lilltös ligger några våningar upp och mår dåligt. Vi försöker sova några timmar.

9 Juli - Fredag
Upp och försöka få i sig något. Som gravid hade jag en himla aptit, nu finns det ingen kvar för 5 öre. Kan leva på luft men känner mig så tom och snuvad på allt som för bara några dagar sedan var så underbart. Tankarna snurrar "tänk om". Vi går upp till neo och får reda på att lillan kommer bli flyttad till Mölndals neo istället. Vi känner oss positiva till det eftersom det är 5min gångväg från där vi bor. Äntligen får vi bo hemma; tänke vi. Vi tog oss ut för att få i oss lite mat. Solen värmer min kropp men det känns så tung allting.. vill bara ha henne nära

Vi kommer tillbaka till sjukan och då har Alice redan blivit hämtad av en sjuktransport. Vi packar ihop och jag får sprutan mot Rubella sedan beger vi oss direkt mot Mölndals sjukhus. Väl där får vi komma in till en sal där hon ligger med några andra bebisar. Inte alls lika mysigt som neo på Östra. Salen påminner om dem bebisvaken från 60-talet. Inte lika mycket sladdar för nu är det lättvård. Jag får stimulera igång bröstmjölken igen med en maskin eftersom jag varit ifrån lillskruttan så länge. Vi vill sova hemma på natten och alla tycker vi är mongo. Jag är så rädd för att bli inlagd på ett rum som man delar med en annan kvinna, det enda som skiljer en åt är ju ett skynke. Inte nog med att jag redan är psykiskt instabil men jag måste få gråta in privacy. Rummen har ej heller toalett eller dusch.

Tillslut får vi ändå klartecken om att sova hemma så vi går hem och lagar lite mat. Runt 22 får vi ett samtal hem.. Thomas tar det; jag hör direkt vilka det är och får en isklump av oro i magen -vad har nu hänt? Det var nattpersonalen som bannemej tyckte vi skulle sova där eftersom hon var så snuttig. Okej vi packade ihop för att bege oss till neo på obestämd tid. Alice var uppkopplad till lite övervakningsmaskiner och fick sova i det s.k vårdrummet. Det sitter minst en sköterska där och håller koll. Framåt 2-3-tiden på natten kom dem med henne till oss så jag fick amma. Blev inte mycket sömn alls den natten. Kan tillägga att jag från den stunden kände stort obehag av en viss i nattpersonalen. Ett postivt tecken var att jag fick det enda! rummet som hade dusch, även en tv samt bäddsoffa. Detta innebar att Thomas kunde sova över med mig, vet inte vad jag hade tagit mig till annars. Var tredje timme skulle det ammas, viktigt, viktigt. Det knackades på dörren stup i kvarten. Kändes som man blev uppkollad av soc.

10 Juli - Lörd
Dagen fortsätter som gårdagen ungefär. Inte mycket vila. Alice är ledsen nästan konstans och är hon inte det så blir det bajsblöja och hon vaknar av det ^^ Vi frågar sköterskorna om de har några råd.. det är antibiotikan säger dem. Känner en stor bitterhet inom mig och vill bara hem.. Framåt eftermiddagen ska Alice in i vårdrummet igen och vi får "permis" fram tills nästa matning. Vi går hem med smutstvätt och äter lite. Eftersom man inte får laga mat på neo behövs energipåfyllning.

11 Juli - Söndag
Nu har vi Alice konstant hos oss, inga övervakningsmaskiner behövs. Sköterskorna hämtar henne när det är dags för penicillin och antibiotika. Jag vantrivs av sjukhusmiljön och längtar hem grymt mycket! Hoppas det är vår tur snart. Ett par åkte hem idag, är så avundsjuk på dem.

12 Juli - Måndag
De fick inte in någon ny nål i lillans huvud idag så de tog ett blodprov för att skicka på akuttest för att kolla om hon behöver mer antibiotika. Det snackas om utskrivning och vi blir lite upprymda! Vi väntar och väntar.. Helt plötsligt är det dags att röntga henne igen. Bilderna från Östra hade visat "något" på lungorna så nu skulle dem kolla igen. Ner i kulvertarna för att ta oss till röntgen och bli omhändertagna av världens "trevligaste" tjej och kille.. säkerligen sönderstressade. Det är inte lätt att tvångshålla sin lilla spädis under röntgenlampan hörrni! Uppe igen fortsatte väntningen, vi städar rummet och Thomsen åker hem och hämtar barnvagnen. Tjejen som beställt blodprovet kommer och säger att svaren ser fina ut, vi ska få permis eller tom bli utskrivna helt. Lyckoruset jag kände den sekunden är obeskrivbart! Vi skulle bara bli bedömda av läkaren först.. okej väntan igen! Sen kommer en sköterska och frågar om hon inte kan få städa rummet. Vi säger att vi väntar på doktorn, det har visst blivit missat. Vi får gå till salen där hon befinner sig. Lillan blir undersökt och får okej. Ena sköterskan undrar om hon ska skriva oss på permis eller helt utskriven. De vill att vi kontaktar bvc fortast möjligast för att låta dem följa vikten extra noga. Vi får lite papper till FK om att vi legat inne på neo så vi har rätt till tillfällig FP. Sen går vi! UNDERBART det bästa jag gjort i hela livet. Första barnvagnspromenaden med min dotter! Stekhett ute och jag var verkligen klädd som en whitetrash. Mot babyproffsen och sen apoteket.

Nu är Alice som en helt annan bebis, lugn och skön :) Äter var 3-4 timme UTAN att jag måste väcka henne.. so what om hon inte vaknar exakt när hon "borde". Jag är för fri amning/matning. En normalviktig bebis behöver inte bli uppkollad så mkt. Amningen är nästan nedlagd, kör lite med amningsnapp dock. Men jag pumpar så kan även Thomas hjälpa till att mata. För mig känns det bara viktigt att hon får i sig bröstmjölk. Jättebra också med avlösningen av T och så får han chansen att knyta an. Skriver matdagbok för att hålla koll på ungefär hur mkt hon får i sig. Kan vara bra att ta med sig til bvc sen för dem har väl ett och annat att klaga på. Finns det någon som aldrig fått klag från bvc?

Känns som det är 1000 saker att göra just nu
- Boka tid till storkenmottagningen
- Ringa bvc och "anmäla" oss som föräldrar ;)
- Ringa kommun för att anmäla Alices personnr så vi får delad vårdnad
- Ringa mvc för att få tid för återkoll
- Fixa tillfällig FP för neo-perioden hos FK (mission impossible)
- Ringa farmor (ja det kan vara en pärs)
- Fixa ett fint tackkort till jobbet (fick världens megabukett därifrån)
- LÄGENHETSVISNINGx2..behöver jag säga mer? Städa,. städa!
Utöver detta så är allt det andra vardagliga, handla, laga mat, sova!! och försöka att få lite rutiner.

Men jag är så lycklig.. jag har blivit mamma!

Jag har blivit mamma åt världens underbaraste lilla krabat..

Alice Linnéa Hansen Törnros
Förövrigt har E också kläckt bebis igår.. en liten Tilda, blir perfekt lekkompis till Alice sen :D Grattis!