Igår trodde jag sista stunden var kommen ett tag. Thomsen hade hamnat på IVA efter körteln togs ut eftersom de var tvugna att akut ta ut vätskan då han fått ett hostanfall i duschen som var nära att ta hans liv. Nästan 4 liter fick dem ut ur EN lunga (?) Hur stora är lungorna egentligen och hur mycket kan dem expandera. När jag kom till sjukhuset tänkte jag inte så mkt på IVA förren jag skulle leta fram var avdelningen låg...intensivvårdsavdelningen..gulp! Man fick ringa på och fråga om man kunde komma in. Thomsen låg i ett rum ensam med slangar och övervakning. Läskigt =/ Vid sidan hängde påsen som vätskan i lungan hamnade i; Såg ut som grapejuice eftersom det är en del blod i det.
Jourteamet på Sahlgrenska har även gått igenom denna körtel och det visade ingenting heller. Som det ser ut nu blir han flyttad till Sahlgrenska nästa vecka någon gång så ska dem göra något ingrepp i lungan via halsen.
Idag fick Alice träffa pappa igen, var ju ett tag sedan sist. Dem båda behövde det och jag är glad att hon är van att vara ifrån oss och bara ha en av oss i taget. Hennes ålder påverkar ju också förståendet i vad som pågår. Ett halvår till så hade det varit jobbigt. Nu lever hon loppan och charmar både pensionärerna (ja som de flesta är på avdelningen) och personal.
Idag var T även piggare och orkade prata. Han kunde till och med gå! hela vägen till dagrummet 15m bort vilket han inte klarat sedan han lades in för 2v sedan. Ibland har han inte orkat komma upp ur sängen eller så har han somnat medan jag suttit brevid. Att vara så långa perioder på sjukhus dränerar all energi. Dagarna blir så långa och tråkiga att man blir trött av att vara trött. Önskar jag kunde ligga där istället för jag kan åtminstone beklaga mig över både smärta och apati.
Sen måste jag tacka något så enormt för alla fina kommentarer & mail som dyker upp om hjälp från när och fjärran! Era värmande ord och stöttningar Blir helt rörd och varm inombords för att jag har så fina vänner Kan tyvärr inte svara alla personligen då jag har svårt att fokusera så det får bli en masstext; Just nu kommer jag vara kvar här i Kungälv då jag kan behöva åka in akut ifall Thomsen blir riktigt dålig igen. Men alla era fina ord åker rakt in i hjärtat och ger mig mer energi att tänka postiva tankar. NI ÄR HELT IGENOM UNDERBARA! Mitt ljus i en mörk...mörk tunnel
Min mamma är ju här nu i helgen och hjälper mig rent psykiskt och fysiskt.. Köket är ju levnadsklart även om det är en del kvar att fixa
Kram Annsi
Nu har jag läst ikapp om vad som hänt och fy vad hemskt det låter! Du är riktigt stark som klarar detta och tar hand om Alice också. Ofta är det ju så att barn får en att må bättre och klara mer. Som du skrev så förstår hon ju inte riktigt än utan är bara glad och lever i nuet. Ta vara på det och lev i hennes nu ibland för att få bort tankarna lite, hon verkar ju vara ett riktigt litet charmtroll :)
SvaraRaderaTänker på dig och ni kommer klara detta!!
Massa kramar!!
Älskade vän... jag tänker på dig/er hela tiden. Hoppas att det värsta är över och att det fortsätter vända uppåt nu!
SvaraRaderaSkönt att höra att din mamma är hos dig också. Mamma behövs när det är svårt. <3
*massor med kramar*