Igår satt jag som en nervös unge och försökte få tag på Thomsen eller åtminstone en läkare som varit med vid ingreppet. Senast jag hörde ifrån honom var runt 12-tiden på dagen och då hade hn fått lugnande och var påväg till op. Vid 23.30 ringde jag hans avdelning och dem sa att han var påväg och bad mig återkomma. 00 hade han fortfarande inte kommit till dem så jag gav upp och somnade efter många tankar i huvudet.
Imorse ringde jag avdelningen igen och frågade om han ens levde. Ursäktade mig med att jag var hans sambo och jädrigt orolig på hemmafronten. Doktorn svarade med att han måde ok och det hade blivit lite "komplikationer" vid ingreppet igår varför han dröjde kvar på intensiven.. Lättad lade jag på och ringde thomsens patienttelefon (dem får inte ha mobilen där han ligger nu) och fick några minuter med en väldigt trött T i telefon vilket är förståeligt.
Han ska förmodligen flyttas till Kungälv i eftermiddag och då blir det mkt lättare för mig att hälsa på honom och han kanske har möjlighet att få permis. Men nu måste dem bara klura ut vad det är.. han behöver fortfarande ha drän i lungan och nu hade hanfått ett mer avancerat. Provsvaren från ingreppet skulle ta en vecka åtminstone.. är så trött på denna väntan. 3 veckor snart och dem har ingen aning, endast aningar om vad det är.
Hoppas så innerligt och saknar destovärre... vill bara ha tillbaka förut
Men herregud, har de inte kommit fram till något konkret ÄN??! Usch vad jobbigt att gå och vänta och grubbla så där. :(
SvaraRaderaVet inte vad jag ska säga, förstår ju att ingenting man säger hjälper. Jag tänker på er.
*massor med kramar* <3