måndag 6 december 2010

föräldradagar

Jag tror jag går igenom en sak just nu som många föräldrar går igenom.. insikten av att föräldrapenningdagarna bara rinner bort och att ens lilla bebis växer.

Usch det drabbade mig verkligen när jag var inne på FK idag för att begära de sista dagarna innan jag går på och arbetar hur lite dagar det finns kvar :S Jag har inte megaågren för att jobba direkt (just att lämna lillan en vecka är väl inte det roligaste, hade varit fine med ett 7-14 jobb) men tanken på att både T och jag ska göra det en vacker dag är värre..


Nu blickar jag sådär hårt mot framtiden igen.. vart bär den för oss(?). Samtidigt som det är spännande är det minst lika oroande; Speciellt eftersom vi har den lilla söta att tänka på. Hade min kropp inte varit så schleten hade jag nästan proppsat på ett syskon till Alice; För att vaddå, dra ut på "smärtan" lite. Så egentligen är det patetiska tankar OCH egoistiska.


Men precis som alla andra föräldrar innan mig kommer jag överleva övergåendet från föräldraledig --> dagis, skola, arbete och det verkar ju ha funkat förr.. ska bara knäcka nöten hur.. Ska ringa och prata med chefen nästa vecka, har som förslag att börja jobba 31 Januari.


Skjutsade in mor till C förut och insåg då att det är jäääädrigt mycket snö.. höll på att fastna på parkeringsplatsen och även grannens ruta, det hade varit pinsamt. Hoppas vi klarar av det imorrn så lovar jag att inte röra bilen på en vecka.. pallar inte med sådana jobbigheter ensam..Har inte någon motorvärmarsladd heller; Hur många minus klarar en nyare bil av egentligen..en Olvo ;) Någon som vet?

Julfesten igår var kul.. härligt att träffa andra och få dricka lite bira :) Maten var under all kritik.. fytusan att kalla det dära italienskt.. skämmigt! Jag gillar visserligen inte mat från stövellandet men det där. .. skam på torra land! (eller inte eftersom Danica faktiskt seglade en stund) Nåväl; Hade inte mor varit här hemma hade jag nog stannat ett litet tag till.

Har förövrigt gjort bort mig big time genom min förvirrade mammaskalle.. tyvärr är det en alldeles för lång historia och som tur är kan man mest skratta åt det faktiskt.






Mi amore efter nattsmörjet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad tycker du?